Sista morgonen

(null)

Smednäset, jag kom till dej
Du var som vackrast när jag kom till dej.
Och om jag vetat det jag vet nu,
när du fanns hos mej.
Nu är det för sent.


Förfrusnade satt vi på altanen och
berusade, vi delade en flaska till 
och frossade, varandra till sömns.

Och när vi vaknade var vagnen ljus
Och gräset utanför var lika full av liv och rörelse som förr.
I en säng som nerbäddad var, sov jag som ett litet barn.
Du blåste på, jag snusade, 
sååå gott.

Den sommaren
Vi åkte ut till Smednäset och hem igen,
Fiskade en fisk och släppte den tillbaks igen.

När hösten kom
Folk tog sina vagnar hem och det  kändes som det börjar om.
Men jag var bara tyst och still med vagnen min och sommaren dog.


Men det händer att jag tänker på
Vagnen som vi bodde i, det händer att jag drömmer då och då
Vi trodde att vi fattade, vi blundade och skrattade
Jag tror vi inte visste då, jag undrar vad vi tänkte på?
Den sommaren
Jag minns dej dig som igår
Det hände något på natten och på morgonen var sommaren förbi.

Omgjord Sista morgonen av Niklas Strömstedt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0